På kristdemokraternas riksting i sundsvall den 28-30 juni kommer 217 motioner att avhandlas. Hade tid och kraft funnits så hade vi gärna gått igenom alla motionerna en efter en. Nu lever vi i en verklighet där denna möjlighet inte ges och därför kommer vi istället att plocka ut några av de större frågorna. Först ut var abortfrågan och i detta inlägg kommer vi att avhandla EU-fördraget, en högaktuell fråga som berörs av en av motionerna.
När det gäller EMU och euron så är det dags för den svenska regeringen att sluta fega och kräva ett formellt undantag. På kristdemokraternas hemsida står att läsa:
Kristdemokraterna är positiva till att Sverige inför euro som valuta men en folkomröstning om detta har hållits. (…) Valresultatet resulterade i ett nej och måste tolkas som att Sverige tills vidare avstår från ett deltagande.
Och partistyrelsen säger i sitt yttrande angående motionen att:
Ett eventuellt deltagande måste föregås av en folkomröstning
För att visa att kristdemokraterna verkligen menar allvar med detta så krävs det att man driver på i regeringen för att kräva ett formellt undantag. Att inte kräva ett formellt undantag visar på endera av två saker, antingen är regeringen konflikträdd eller också vill regeringen ”smyga in” euron i Sverige. Ingetdera stärker regeringens förtroendekapital.
Förslaget till EU-fördrag har på flera punkter blivit bättre än det ursprungsförslag som presenterades, men det är fortfarande inte bra. Sverige borde driva på för ett tydligare avgränsande av vilka beslut som ska ligga på EU-nivå. Den otydlighet som råder i detta avseende leder till att EU-institutionerna tar initiativ och beslut i frågor som i subsidiaritetens namn inte borde ligga på så hög nivå och i frågor om subsidiaritet så borde kristdemokraterna i rimlighetens namn vara självklara pådrivare.
Den rättighetskatalog som förslaget till EU-fördrag skulle göra till gällande EU-rätt är även det en stor brist i det nya förslaget till fördrag.
Det kan vara på plats med en historiedragning. Till dags dato har ingen svensk media lyckats att på ett korrekt sätt rapportera om innehållet i förslaget till fördrag eller arbetet bakom. Rättighetskatalogen, som refereras till i förslaget till fördrag, arbetades fram av ett konvent vars uppdrag löd: ”de på unionsnivå gällande grundläggande rättigheterna [...] bör sammanfattas i en stadga och därigenom göras synligare”. Meningen var alltså inte att några nya rättigheter skulle skapas, dessutom skulle stadgan i sig inte ha någon rättslig substans utan skulle bara utgöra ett symboldokument.
Konventet gick dock långt utanför och skapade nya rättigheter, t ex ett förbud mot reproduktiv kloning av människor och en väldigt väl tilltagen strejkrätt som strider mot artikel 137.5 EG som uttryckligen utesluter strejkrätten och rätten till lockout, liksom föreningsfriheten och löneförhållanden från EU:s kompetens. Denna rättighetskatalog skulle alltså genom ett införande av liggande förslag till EU-fördrag få rättskraft på EU-nivå, alltså över Svensk lagstiftning.
Frågan att ta ställning till är inte huruvida dessa rättigheter är bra eller dåliga utan huruvida detta skall ligga på EU:s bord. Svaret för en kristdemokrat borde vara ett rungande nej. De grundläggande mänskliga rättigheterna finns redan lagfästa i stora internationella överenskommelser som exempelvis de olika FN-konventionerna, den mera detaljerade lagstiftningen görs bättre på en lägre nivå. Det säger väl sig självt att det inte är effektivt att försöka hitta en gemensam lagstiftning för arbetsmarknadens parter oavsett om de befinner sig i Bulgarien, Estland, Frankrike eller Sverige?
Sverige bör alltså vid nästa regeringsförhandling kräva att den korsreferens till rättighetskatalogen som ligger i det nuvarande förslaget lyfts bort. Vidare bör vi kräva ett formellt undantag från euron samt arbeta för ett mindre fördrag som tydligare avgränsar EU:s kompetensområde. Lyckas vi inte med detta bör vi rösta nej till fördraget för att skapa vidare möjlighet att förhandla om. Ingen vinner på en framstressad kompromiss som ingen egentligen är nöjd med.
Andra bloggar om: EU, EMU, EU-fördraget, Subsidiaritet
juli 6, 2007 at 8:23 f m
Det där var väl onödigt konspiratoriskt. Alla partier är ense om att en folkomröstning ska genomföras innan euro kan införas. Att kräva ett formellt undantag är ganska problematiskt, då Maastricht-fördraget liksom är färdigförhandlat. Där står, om jag inte minns fel att det krävs att ett land har en fast växelkurs gentemot euro eller dess föregångare, för att få gå med. Innan det är fallet finns inga möjligheter för oss att gå med. Nog finns det väl viktigare frågor att ta itu med på EU-nivå?
juli 6, 2007 at 5:51 e m
Det bästa är naturligtvis ifall du har rätt. Det mest rimliga är naturligtvis att EU inte tvingar något medlemsland att ansluta sig till euron. Maastrichtfördraget i vilket den gemensamma valutan lanserades blev klart redan innan det svenska medlemskapet, å andra sidan har vi precis förhandlat fram ett nytt fördrag där euron beskrivs som EU:s gemensamma valuta. Ifall man beskriver förloppet väldigt förenklat kan man konstatera att när ett land lever upp till konvergenskraven förväntas landet även gå med i tredje och sista steget mot en anslutning (dvs binda sin växelkurs). När medlemsstaten visat att man kan upprätthålla en stabil växelkurs kvalificerar sig landet för anslutning till det gemensamma valutasamarbetet .
För Storbritannien och Danmark har det formella undantaget alltid varit väldigt viktigt vilket skulle betyda att det inte nödvändigtvis är helt självklart att ett land utan undantag verkligen kan välja ett utanförskap ifall det är så att EU skulle kräva att vi ansluter oss. Det enda vi kan luta oss mot är en muntlig överenskommelse med EU 12, samma överenskommelse fanns kring den svenska positionen i alkoholfrågan (med facit i hand vet vi att den överenskommelsen visade sig vara mindre betydelsefull). Man kan också notera att det Danska undantaget var ett resultat av just en folkomröstning. Sedan finns det onekligen massor av andra viktiga frågor, men inte desto mindre är det olyckligt att regeringen inte gjort mer i de förhandlingar som nu avslutats för att få ett formellt undantag. I synnerhet ifall man är överens om att det krävs en folkomröstning innan vi knyter vår växelkurs och går med i euron.