Ifall Dan Kihlstöms (kristdemokratisk riksdagsledamot) tankar om yttrandefrihet och censur är en del i det nya ”högertänkandet” hoppas vi att man tänker om. De exempel som artikelförfattarna ger är dock bra och förtjänar att uppmärksammas. Många moderater är nog innerst inne lite besvikna över hur partiet agerat i vissa frågor. De frågor som uppstår rör dock inte de konkreta exempel som tas upp utan snarare formuleringar likt:

”Det är risk för rött kort för moderaterna. I det politiska vakuum som har uppstått då moderaterna nu lämnat den högra spelplanen och placerat sig som vänsterytter bör givetvis vi som kristdemokrater träda fram. /…/ Tyvärr verkar det som att de flesta spelarna har bestämt sig för att hålla sig till vänster eller på mittfältet, vilket gör att dörren på ett obehagligt sätt har öppnats på vid gavel för dem som på ett opportunistiskt vis vill utnyttja delar av den högra planhalvan.”

Det råder inget tvivel om att det finns främlingsfientliga krafter på högerkanten som försöker bilda opinion. Men att anklaga moderaterna för att ha öppnat upp ”högerflanken” och släppt in partier som exempelvis Sverigedemokraterna på spelplanen betyder inte bara att man implicit anklagar moderaterna för att tidigare lyckas hålla undan dessa krafter genom en politik som ligger nära Sverigedemokraternas utan det skulle också kunna tolkas som om Kristdemokraternas nya högerytterroll skulle innebära att vi försöker stoppa ”dem som på ett opportunistiskt vis vill utnyttja delar av den högra planhalvan” genom att lägga oss nära dem.

Vi tror och hoppas att detta bara är ett tolkningsfel ifrån vår sida och att artikelförfattarna bara menar att kristdemokraterna borde bli vad moderaterna var förr, dvs ett frihetsorienterat och marknadsliberalt alternativ som värnar individens och familjens valfrihet. Moderaterna har oss veterligen aldrig flörtat med främlingsfientliga väljare eller ”högeropportunister” och förhoppningsvis kommer inget alliansparti göra det framöver. Skulle kristdemokraterna täcka upp denna delen av högerflanken och försöka fånga upp dessa väljare har just de ”obehagliga” krafterna vunnit en mycket större seger än om Sverigedemokraterna skulle lyckas nå 4% i nästa riksdagsval.

Frågan som återstår är dock om det kommer en motion redan tills nästa riksting där man föreslår ett namnbyte för att anpassa namnet till den nya politiken? Kanske är ”Moderat Classic” ett bra alternativ?

Andra bloggar om: Höger, Ideologi, Sverigedemokraterna

Idag visar det sig dessutom att det positiva utfallet i omröstningen kanske kan leda till de mest reaktionära krafterna lämnar Kristdemokraterna och bildar ett av konfessionellt parti, åtminstone baserat på Bibeln, eller såsom Joseph Christenson (m) uttrycker det i aftonbladet: ”Vår politik ska bygga på den Heliga skriften och Jesus Kristus”.

Pernilla Gunther konstaterar träffsäkert i sitt debattinlägg på brännpunkt att:

Det kan vara på sin plats att upplysa vissa kvarvarande fundamentalister i partiet, att är man inte beredd att verka ens för rätten för kvinnan att själv få fatta det av- görande beslutet om en abort, något som verkligen ligger på den lägsat nivån – då bör man fundera över sin egen politiska framtid. Den kan inte ligga i kristdemokraterna i alla fall.

Vi delar i stor utsträckning även den analys som Mikael Gilljam gör på DN där han konstaterar att kristdemokraterna sannolikt kommer att gynnas av att abortdebatten kan föras i ett annat parti.

Huruvida det tydliga ställningstagandet bara kommer att locka andra borgerliga väljare återstår dock att se. Alla Socialdemokrater som tidigare kunde tänka sig att rösta på folkpartiet men som fruktar Björklunds batonger kan kanske bli en intressant målgrupp framöver nu när abortfrågan en gång för alla äntligen är löst inom Kristdemokraterna

Andra bloggar om: Fundamentalism, Abort

När det gäller EMU och euron så är det dags för den svenska regeringen att sluta fega och kräva ett formellt undantag. På kristdemokraternas hemsida står att läsa:

Kristdemokraterna är positiva till att Sverige inför euro som valuta men en folkomröstning om detta har hållits. (…) Valresultatet resulterade i ett nej och måste tolkas som att Sverige tills vidare avstår från ett deltagande.

Och partistyrelsen säger i sitt yttrande angående motionen att:

Ett eventuellt deltagande måste föregås av en folkomröstning

För att visa att kristdemokraterna verkligen menar allvar med detta så krävs det att man driver på i regeringen för att kräva ett formellt undantag. Att inte kräva ett formellt undantag visar på endera av två saker, antingen är regeringen konflikträdd eller också vill regeringen ”smyga in” euron i Sverige. Ingetdera stärker regeringens förtroendekapital.

Förslaget till EU-fördrag har på flera punkter blivit bättre än det ursprungsförslag som presenterades, men det är fortfarande inte bra. Sverige borde driva på för ett tydligare avgränsande av vilka beslut som ska ligga på EU-nivå. Den otydlighet som råder i detta avseende leder till att EU-institutionerna tar initiativ och beslut i frågor som i subsidiaritetens namn inte borde ligga på så hög nivå och i frågor om subsidiaritet så borde kristdemokraterna i rimlighetens namn vara självklara pådrivare.

Den rättighetskatalog som förslaget till EU-fördrag skulle göra till gällande EU-rätt är även det en stor brist i det nya förslaget till fördrag.

Det kan vara på plats med en historiedragning. Till dags dato har ingen svensk media lyckats att på ett korrekt sätt rapportera om innehållet i förslaget till fördrag eller arbetet bakom. Rättighetskatalogen, som refereras till i förslaget till fördrag, arbetades fram av ett konvent vars uppdrag löd: ”de på unionsnivå gällande grundläggande rättigheterna [...] bör sammanfattas i en stadga och därigenom göras synligare”. Meningen var alltså inte att några nya rättigheter skulle skapas, dessutom skulle stadgan i sig inte ha någon rättslig substans utan skulle bara utgöra ett symboldokument.

Konventet gick dock långt utanför och skapade nya rättigheter, t ex ett förbud mot reproduktiv kloning av människor och en väldigt väl tilltagen strejkrätt som strider mot artikel 137.5 EG som uttryckligen utesluter strejkrätten och rätten till lockout, liksom föreningsfriheten och löneförhållanden från EU:s kompetens. Denna rättighetskatalog skulle alltså genom ett införande av liggande förslag till EU-fördrag få rättskraft på EU-nivå, alltså över Svensk lagstiftning.

Frågan att ta ställning till är inte huruvida dessa rättigheter är bra eller dåliga utan huruvida detta skall ligga på EU:s bord. Svaret för en kristdemokrat borde vara ett rungande nej. De grundläggande mänskliga rättigheterna finns redan lagfästa i stora internationella överenskommelser som exempelvis de olika FN-konventionerna, den mera detaljerade lagstiftningen görs bättre på en lägre nivå. Det säger väl sig självt att det inte är effektivt att försöka hitta en gemensam lagstiftning för arbetsmarknadens parter oavsett om de befinner sig i Bulgarien, Estland, Frankrike eller Sverige?

Sverige bör alltså vid nästa regeringsförhandling kräva att den korsreferens till rättighetskatalogen som ligger i det nuvarande förslaget lyfts bort. Vidare bör vi kräva ett formellt undantag från euron samt arbeta för ett mindre fördrag som tydligare avgränsar EU:s kompetensområde. Lyckas vi inte med detta bör vi rösta nej till fördraget för att skapa vidare möjlighet att förhandla om. Ingen vinner på en framstressad kompromiss som ingen egentligen är nöjd med.

Andra bloggar om: EU, EMU, EU-fördraget, Subsidiaritet

De partimedlemmar som reagerar mot att EU-medborgare ska ges möjlighet att utföra aborter i Sverige måste förklara varför utländska kvinnor som är i Sverige inte ska omfattas av samma lagar och regler som svenska kvinnor gör. Internt bör de även förklara hur det rimmar med syskonskapstanken. Hade det visat sig att de länder som möjliggjort aborter för utländska kvinnor också invaderats av kvinnor vars enda syfte var att få hjälp med en abort kan man möjligen utifrån ett väldigt pragmatiskt synsätt hitta argument för att det skulle vara en olycklig utveckling, i synnerhet ifall det riskerade att påverka köer till sjukvården osv. Samma pragmatiska argument hade kunnat framföras ifall svenska skattebetalare skulle finansiera aborten. Argumenten är inte bra, men många hade nog accepterat ifall det helt enkelt inte funnits ekonomiska eller personella resurser. Argumentet slås dock ut helt av att utländska kvinnor finansierar aborten genom sitt hemlands försäkringssystem eller ur egen ficka. Ännu viktigare är andra länders erfarenhet av den lagstiftning som föreslås gälla även i Sverige. Det skulle därför bli i det närmaste löjeväckande att tala om en förväntad ”massinvasion” av kvinnor med syfte att genomföra abort.

Det sista argumentet som skulle kunna tala emot en förändrad lagstiftning är det faktum att Sveriges nuvarande lagstiftning i vissa fall tillåter senare aborter än våra grannländer. Vi kan möjligen tycka att det är rimligt att göra en översyn av nuvarande lagstiftning eftersom mycket tyder på att man i värsta fall riskerar att abortera ett foster som med ett annorlunda ingrepp skulle kunna räddas. Fram tills att Göran Hägglund presenterade lagförslaget hade det varit helt omöjligt för en kristdemokratisk socialminister att ens komma nära ett förslag om restriktivare abortlagstiftning. Idag finns det sannolikt så mycket politiskt manöverutrymme att det skulle kunna vara möjligt utan att direkt få hela det svenska massmediala drevet efter sig. Även partiets abortmotståndare bör således välkomna detta förslag. Det överensstämmer inte bara med syskonskapstanken utan öppnar även upp för en politik som leder till att färre aborter utförs i Sverige, även inkluderat de utländska kvinnor som väljer att utföra aborten i utanför sitt hemland.

Andra bloggar om: Subsidiaritet, Syskonskap